Du och jag.
Vi har varit tillsammans i många år. Visst har det varit lite upp och ner ibland. Men det har alltid varit vi. Ibland är jag tjurig och trött, då hjälper du mig att le igen.
Du fylller min kropp med energi. Glädje. Jag tröttnar aldrig på dig. Du tar aldrig mer än du ger. Du förstår att jag inte alltid orkar ge järnet. Du vill att jag ska må bra. Du får mig att andas.
Du och jag, löpningen.
Säg ja.
Det är roligare att säga ja än nej. Ändå säger vi ibland nej utan att egentligen veta varför. Ofta beror det på rädsla. Rädsla för att inte veta vad som kommer hända om vi säger ja. Det känns enklare och tryggare att säga nej.
Det enkla är inte alltid bra. Vi behöver utmana oss själva för att utvecklas och växa. För att lära oss nya saker. Om oss själva och allt det andra som händer runt omkring oss.
Vår hjärna och kropp behöver stimuleras och tränas för att må bra. Idag och imorgon. Hela livet. För att lyckas behöver vi säga ja oftare än nej till det som utvecklar oss.
När någon frågar om du vill träna med honom eller henne får du hjälp att säga ja till dig själv. Någon vill hänga med dig, göra något kul tillsammans, och vill att du ska må bra.
Kanske är det du som frågar nästa gång.