En utmaning som heter duga.
Allt är en utmaning innan vi har gjort det. Ibland kan det nästan kännas omöjligt innan. När vi väl har bestämt oss klarar vi ofta mer än vi tror.
I augusti sprang jag mitt första maraton. 43 km trail i jämtlandsfjällen. En fantastisk upplevelse på många sätt. Hade aldrig sprungit så långt tidigare. Ganska exakt en månad tidigare hade jag helt slut gått i mål efter ett lopp på 21 km.
Två dagar senare anmälde jag mig till ett maraton i fjällen. Logiskt? Kanske. Jag ville springa och känna mig stark. Känna att jag hade kontrollen under loppet. Min taktik var att gå uppför och springa resten. Det gick bra. I mål var jag lycklig och förvånansvärt fräsch.
Jag är glad att jag kom till start. Annars hade jag aldrig fått veta att man kan vara piggare i mål efter ett helt maraton än efter ett halvt.
Emelie Forsbergs plan är att överleva 16 mil. För att klara det behöver hon vara smart. Oavsett om din utmaning är att du vill springa 1 km eller flera mil, måste du börja där du är. Och vara smart. Du klarar mer än du tror. Om du vill.
I kväll ville jag inte träna.
I kväll ville jag inte träna. Punkt. Var hungrig och helt off. Började till och med plocka fram mat ur kylen. Vet inte varför men jag gick in i badrummet och tittade mig i spegeln. Kan väl inte påstå att jag blev glad av min egen uppsyn. Kanske var det precis det jag behövde, att se mitt trötta jag. Bytte om, satte på mig trailskorna och gav mig iväg.
Brydde mig inte om tempo utan sprang rakt ut i skogen. Hittade några fina stigar och kände hur kroppen sakta vaknade. Vände om innan mörkret kom och sprang sakta hemåt.
Jag sprang inte alls lika hårt som jag hade tänkt. Men jag kom ut. Har inte tittat mig i spegeln igen. Behöver inte göra det mer idag. Nu ska jag duscha och laga mat.