Du och jag.
Vi har varit tillsammans i många år. Visst har det varit lite upp och ner ibland. Men det har alltid varit vi. Ibland är jag tjurig och trött, då hjälper du mig att le igen.
Du fylller min kropp med energi. Glädje. Jag tröttnar aldrig på dig. Du tar aldrig mer än du ger. Du förstår att jag inte alltid orkar ge järnet. Du vill att jag ska må bra. Du får mig att andas.
Du och jag, löpningen.
Ett möte på gården.
Bor tillfälligt i Jönåker under tiden min lgh i stan renoveras. Förutom mina försök att låna wifi hos grannarna, vilket misslyckades, är mina kontakter med lokalbefolkningen väldigt sparsamma.
Jag har dock träffat en mysig farbror. Han ropade efter mig förra veckan när jag kom tillbaka efter en runda. Han berättade om när han var ung, hur mycket han tyckte om att springa. På 70-talet kom han fyra i ett terränglopp i Jönåker. Om han inte hade öppnat så hårt i första backen kunde han säkert stått på pallen. Ögonen glittrade när han berättade.
Idag kom han ut på gården när jag stod och värmde upp. Frågade hur jag mådde, om jag skulle springa långt. Vi pratade en stund om allt och inget. Han skulle gå några varv runt kvarteret och sedan ta en tupplur. Bästa stunden på dagen, sa han och log.
Ta en lapp.
Source: lottaagaton.blogspot.se viaJonas on Pinterest
Vissa dagar går det tyngre.
Det måste ju betyda att det går lättare andra dagar.
Vissa dagar och träningspass är skit. Så är det. Men det är också dagar och träningspass som räknas. Låt dem komma och gå.
Dagarna när kroppen och huvudet är i balans, när du känner att du gör och klarar det du vill göra, är oslagbara. Då är du stark.