Om tandläkare, outfit och varför vi ska prata om det som är svårt
I fredags började jag spela in en video. När jag körde fast slutade jag och gjorde något annat istället. Nu är den färdig. Du kanske undrar om detta har någonting med träning att göra? Bra fråga.
Här är min kanal. Prenumerera om du vill ha koll.
Endometrios – en smärtsam historia
Smärta. Nästan alla har ibland ont någonstans. Ändå känns det som att vi ska ligga lågt med att prata om hur det påverkar oss i vardagen och livet. Är inte det märkligt?
Ungefär var tionde person som har mens har sjukdomen endometrios. Det innebär att livmoderslemhinna växer utanför livmodern och det kan orsaka svåra smärtor.
I Kropp & Själ pratar man om hur kvinnor ofta får höra att de förväntas bita ihop när de har kraftiga smärtor. Att man inte blir trodd. Kan bara föreställa mig hur det känns.
Man ångrar aldrig ett morgondopp
Ibland tänker jag att det kanske är dags att gå vidare och stänga ner sidan. Sedan landar jag i att jag egentligen inte kommer på någon superbra anledning att göra det.
Nu till något annat. Har postat på Instagram och Facebook om bad i havet på fredag här i Helsingborg.
Man ångar aldrig ett morgondopp. Kom gärna förbi om du har möjlighet.
Tågabacken Walk and Run I Helsingborg
Nyinflyttad och lite småkär i en backe. I morgon är första gången för Tågabacken Walk and Run.
Här finns mer information om du vill komma. Jag hoppas att vi blir några stycken.
Uppdatering den 24 april: Vi kör alla tisdagar mellan kl 19:00-19:45, så kom förbi och svettas lite du också! Gilla Träna Med Mig på Facebook om du vill hålla koll och sprida ordet.
Vill du ha hjälp med din träning?
Om det var möjligt, skulle du vilja få hjälp med din träning via Messenger på Facebook?
Inga detaljerande träningsprogram utan mer vad som behöver hända för att du ska göra det du redan vet att du vill göra.
Den som aldrig har tid att träna.
3 anledningar till varför du inte ska hålla i dig när du går på löpband.
Ibland vet man inte var nya trender föds eller vad det är som får folk att börja göra på ett visst sätt. Någon börjar sedan följer andra efter. Plötsligt gör alla det. Nåja, nästan i alla fall. Lätt att tänka att om andra gör det så måste det vara bra. Så är det inte alltid. Att hålla i sig, eller ännu värre, hänga med raka armar samtidigt som du går är inte bra. Här ska jag försöka förklara varför.
1. Du får inte lika bra resultat
Om vi kan enas om att du går på löpbandet för att träna så vill du förmodligen få ut så mycket som möjligt av din träning. Oavsett om du går för att bättra på flåset eller bränna kalorier är det en dålig idé att hålla i sig. Ju mer du rör på hela kroppen, desto bättre resultat får du. Så enkelt är det.
2. Du använder mindre muskler
Armarna ger dig stöd när du håller i dig, eller hur? Om du inte är 75+ behöver du förmodligen inte stöd när du går. Håller du i dig använder du färre muskler. Framför allt är det musklerna i magen och ryggen som inte aktiveras när du håller i dig. Men även axlarna/skulderbladen får jobba mindre. Pendla med armarna så använder du musklerna mer och tränar balansen. Och sänk farten om det känns läskigt.
3. Du sliter på kroppen i onödan
Störst risk är det att axlarna, knäna, nedre delen av ryggen och höfterna tar stryk. Framför allt om du går ofta, i högt tempo, i kombination med stor lutning på bandet. Tänk efter själv vad som händer med kroppen när du “låser fast” armarna. Den naturliga rörelsen försvinner vilket gör att belastningen på vissa delar av kroppen ökar, som i sin tur gör att skaderisken ökar.
Trend eller inte att hålla i sig, jag tycker det är synd om resultatet av träningen blir mindre bra. Helt i onödan. Det kan vi förhoppningsvis vara överens om.
Lågsäsong.
Här händer det inte mycket just nu, så titta in på Instagram om du vill hålla dig uppdaterad.
Utmaning från Johannes Sundlo.
Eller egentligen är det en utmaning från Charlotte på Runday som i sin tur fått den från Petra Månström på Maratonbloggen. Nåväl, here we go. Just, här är förresten Johannes svar.
1. Vilken typ av löpare är du?
En året-runt-löpare. Fast det kanske alla löpare är? Jag gillar årstiderna på olika sätt. Vintern är bästa tiden för att bygga mental styrka. Då växer pannbenet för varje gång man går ut i mörker, kyla, snö och slask. När våren kommer är det fantastiskt att lämna mössan hemma och välkomna ljuset. På sommaren är det liksom bara att köra på. Gillar att springa i stekhet sol även om det såklart sliter lite extra. Hösten är magisk. Friskt, massor med syre i luften och färgerna i skogen är ett kapitel för sig.
2. Hur länge har du löpt?
Mitt första löparminne är från 5:an när vi sprang en skolstafett på 800 meter. Lyckades på något konstigt sätt snubbla mig till bästa tiden av alla femmor i Örebro (ja, jag är fortfarande lite stolt över det) och fick frågan efteråt om jag inte ville börja med friidrott. Spelade redan fotboll och ishockey så det blev aldrig något med det. Löpning för mig när jag var ung var starkt förknippad med försäsongträningen som vi körde med hockeyn. Herregud vad vi sprang 70/20-intervaller.
3. Hur mycket löper du per vecka?
3-4 gånger i veckan just nu. Ibland blir det bara två pass. Ju färre pass, desto viktigare blir de mentalt för mig.
4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Förut har jag oftast kört långpass i 5.40-tempo. Runt 5.15-5.20 känns också bra.
5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Egentligen ingenting, men jag springer i regel alltid med pulsklocka.
6. Varför springer du?
För att jag kan. För att jag mår bra av det. För att jag älskar det.
7. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Tror inte det. Fast det händer att jag glömmer så jag vågar nog inte ta gift på det.
8. Hur ofta köper du löparskor?
Alldeles för sällan. Nu har jag i och för sig tre par (ett par vanliga + två par trailskor) så det funkar ändå rätt okej.
9. Var/hur handlar du din löputrustning?
Har ingen särskild favoritbutik. Försöker konsumera mindre så jag shoppar inte så ofta.
10. Dygnets bästa springtid?
Före frukost. Gärna tidigt. Annars långpass före lunch på helgen.
11. Hur ofta tävlar du?
Nästan aldrig. Sprang mitt första lopp 2012 tror jag. I år har jag sprungit Tjurruset tillsammans med yngsta dottern. Finaste loppet förra året var Axa Fjällmaraton, som jag tänkte ta mig an i år igen om kroppen håller.
12. Vilken är favoritdistansen?
Morgonpassen som oftast är runt 6 kilometer.
13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Nej, däremot brukar jag peppa mig med att tänka på hur jobbigt det är att plåga sig som eliten gör. Ytterst sällan som jag är i närheten av att ta i så mycket nu för tiden, så när det väl händer hjälper det mig att orka lite till. Vet att kroppen klarar det, det är ju bara hjärnan som säger nej.
14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam.
15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Ett stort glas lättmjölk, vatten och en banan. Lång dusch. Blir ofta rätt sliten så resten av dagen brukar bli lugn.
16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Kör nästan bara längre intervaller. Norska intervaller på 4 x 4 minuter (3 min joggvila mellan varje) är jobbiga och bra. Gillar backträning.
17. Vilket lopp drömmer du om att springa?
New York Marathon vore något. Hade startplats i år, men bestämde mig för att vänta. Kanske när jag blir äldre (!). Annars vore det kul att springa i alperna någon gång.
18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Bruce Springsteen. Då skulle jag fråga hur Born To Run kom till.
19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Sara Rönne, Anna Blomdahl och Fredrik Davidsson.
Att försöka.
Att försöka och inte lyckas är inte ett misslyckande. Inte i min värld i alla fall. Att inte försöka är däremot ett säkert sätt att inte få veta vad som är möjligt.
På söndagar springer jag gärna lite längre. Hur långt beror på vilken form jag är i. Tempot är lägre än mina övriga pass och jag hinner tänka en hel del.
Brukar aldrig springa med musik, däremot gillar jag att lyssna på podcast på långpassen. Idag blev det Husky med Ola Skinnarmo som gäst. Han pratade bl. a om hur ett äventyr kan börja utanför dörren. Att det är helt olika för var och en vad som är ett äventyr eller en utmaning.
Han berättade om flera expeditioner som inte gått i mål. Han såg det inte som ett misslyckade för det. Det är inte bara målet som är viktigt. Mycket handlar om att ha det bra längs vägen. Ola är på inget sätt ensam om att prata om hur resan i sig är målet men han fick mig ändå att tänka efter lite extra.
Allt det vi vill göra måste börja någonstans – med en vilja att göra något. För att det är roligt, utmanande, svårt eller för att vi helt enkelt bara vill. Om nu resan är målet gäller det att börja göra sin resa. Hör hur carpe diem det låter men livet är ju nu hur vi än vänder och vrider på det. Alltså finns det vissa uppsidor med att göra saker istället för att bara drömma om dem.
Herregud vad jag svamlar. Struntar i det och skriver vidare. Jag försöker ju i alla fall. Alternativet är att radera och skriva om. Precis som alternativet är att stanna hemma istället för att ge sig ut och springa när det är kallt. Även fast jag vill springa.
Om jag vill göra något (svårt) behöver jag börja någonstans. Det får gärna vara lite jobbigt på vägen. Jag vill ha kul och njuta under tiden och inte bara vara nöjd när jag når målet.
Vad försöker jag säga? You tell me. Långpasset gick väldigt bra idag. Jag njöt nästan hela vägen. Inte så att jag sprang och log, mer att jag kände mig stark och glad för att jag kan göra det jag mår bra av. Det räcker långt för mig.