Det finns ingenting* som skrämmer mig mer just nu än stress / utmattningssyndrom. Den allra vanligaste sjukskrivningsorsaken idag är stressrelaterad psykisk ohälsa.
79 % är kvinnor. Det är sjukt. Vad som är ännu sjukare är att kvinnor förväntas fortfarande ta ett större ansvar för både dagligt hushållsarbete och omsorg om barn och anhöriga. I jämställda Sverige.
Försäkringskassan skriver att en förklaring till att kvinnor är överrepresenterade inom sjukskrivningar med psykiatriska diagnoser, är att de är sysselsatta i kontaktyrken med bristande arbetsmiljö. Sådana yrken finns inom vård, omsorg, sociala insatser och utbildningsområdet.
Någon som är förvånad?
Vad kan vi göra? Massor. Arbetsgivare kan höja sig några snäpp och ta ett bättre ansvar för arbetsmiljön. Känns inte helt sunt att vi ska bli sjuka av att jobba.
Varför skriver jag det här? För att jag mår dåligt av att det är så här. För att jag mår dåligt av att inte göra något.
Är medveten om att jag är naiv när jag tror att vi kan ändra på det här. Jag skyller på pappa. Han trodde på allt och alla. Mamma var chef inom äldreomsorgen och gick in i väggen. Hon blev 69 år. Pappa dog av cancer.
En slags disclaimer på slutet. En obegriplig sådan för att förtydliga vad Träna Med Mig inte är. I väntan på att komma på vad det är eller kan bli.
- Träna Med Mig är inte en gör-så-här modell.
- Träna Med Mig är inte facit för hur vi ska göra.
- Träna Med Mig är inte en ”quick fix” för att må bra.
- Träna Med mig är inte ett ställe där du får (alla) svar.
- Träna Med Mig är inte ytterligare någon som ”vet” saker.
* Att någon inte orkar leva längre, skrämmer mig mer. Att vi inte ens vet när någon mår dåligt, skrämmer mig också. Att äldre sitter ensamma, fattar jag inte. Att äldre tycker att livet på ett äldreboende suger, känns tungt. Att vi inte pratar mer om något av detta, gör mig trött.